sing me something new

Igår kom det in en herre på jobbet och kände igen mig. Frågade om jag gått på Sundsta/Älvkullen. Gissar att han är lärare där. Det kan vara jag om 40 år.

Igår när Heidi kom hem från simskolan och jordgubbsplockningen var det första hon frågade mig om vi kunde gå på riktig fotboll, bara hon och jag. Utan Håkan. Och utan mamma och pappa. Så nu har jag lovat bort mig på en fotbollsmatch, det kan jag nog leva med. Jag tog rabarberpajen på pakethållarn och vinflaskan i cykelkorgen. Kom därifrån med en burk med jordgubbar, vilka satt fint på kvällskvisten. Var i Filipstad en sväng igår. Fick skjuts dagen till ära. Konstigt nog kände han Pelle. Krafitg ironi. Och konstigt nog bor han granne med Johan. Ännu mer ironi. Så nu vet jag vart Johan har flyttat hastigt och lustigt:) Tack för skjutsen jalle fall, hann i och med detta se lite friidrott ikväll!

Oj, vad jag fascineras av lärandet! När jag jobbade i fredags fick jag besök av far&dotter Eklund som köpte ostbågar. När Heidi fick syn på min namnskylt säger hon "det står a-n-n-a där". Nu är väl kanske inte just "Anna" något nytt namn för henne eftersom både hennes moster och jag heter det, men ändå. På midsommarafton kom hon ut och satte sig i mitt knä med ett häfte över Kroppkärrs ro, och började läsa vad t.ex. mina föreläsares barn heter. Svårigheten kom när det var en lärare som hette "Annica" vilket blev "Annisa" i Heidis ögon. Men det är sånt man får lära sig i skolan. Och faktum är att det är över ett år tills hon ska börja skolan.

De senaste veckorna har jag hunnit träffa stadsloppsbesökare, grilla på Ljummavägen och äta upp mig ytterligare på Torgvägen, börjat sommarjobbet och gjort min första korvbeställning samt pratat med Johnny i Göteborg, tittat på en herrans massa fotboll, hållt i min första innebandyträning för Lesjöfors/Filipstads damer, poppat popcorn, firat världens mysigaste midsommar med familjen Eklund på Granymyrsgatan med sillunch, Bomstadbesök, diverse uppträdanden, grillning, kubbspel och jordgubbs- och citrontårta (och för att sedan spendera natten på Statoil...), försökt hänga lite i solen och längtat lite efter Harö.

..så blir det Östergötland några dagar nästa vecka.

Sommarlov! Nu har jag läst klart mitt andra år, vilket betyder att jag rätt så snart är halvvägs i min utbildning om allt går som planerat. I början av veckan hade vi som sagt friidrott med Classe N och Uffe K. Uffe K tyckte vi hade oanade talanger i både stavhopp (där kände jag mig inte så inkluderad) och i spjutkastning. Classe N berömde min höjdhoppsteknik och ja, det var ju kul att man fick känna sig lite duktig för en gångs skull. Faktum är att han till och med tog upp den dagen efter och frågat om jag hoppat höjdhopp. Lite knäckande är däremot att jag hoppade lika högt när jag var 12 som jag gör nu... I början av veckan hade jag också samtal om min utveckling med min kursledare. Han trodde han hade knäckt mig lite i början av året genom att vara delaktig i mitt "G", men det känns som de knäckt sig själva mer än mig. Dessutom har jag ett lite bättre betyg nu, som ingen ändå bryr sig om i slutändan, så det bevisar väl i alla fall att utvecklingen gått åt rätt håll. Han tog upp att flera i vår klass inte mått så bra privat under året. Jag ursäktade mig och sa att jag inte tyckte det var okej att bete sig som svin för det. Och fick rätt. Inget försvar, men kanske en förklaring. Man lär sig nåt av allt, det är ett som är säkert.

Igår/inatt/idag jobbade jag 16 timmar. Dagen innan var jag på möte/partaj hos chefen. Jag gillar att jobba på Statoil! Och jag gillar min chef! Och mina jobbarkompisar! Morgondagen och tisdagen bjuder på friidrott på Tingvalla med Uffe K och Classe N. Jag bävar för att Uffe K ska få för sig att vi ska slå Classe N:s personliga rekord på 10 000m. På onsdag är det planering inför Kebnekaise och kursavslutning. I morse bestämde jag mig nog för att vänta med Keb till nästa år, med min nya klass. Får se. Morgondagen bjuder också på utvecklingssamtal med tysken. Kan bli intressant. Ska försöka att inte bli för arg, inte börja grina och vara nöjd. Men det blir jag aldrig. På lördag kommer Nutte, Emma och knodden hit. Vet inte ens när jag träffade dem senast. Kan med säkerthet säga att jag aldrig träffat knodden, för jag tror inte jag sett dem sen i julas. Blä. Och nästa tisdag åker jag hem. Eller bort. Eller vad det nu blir. Jag tror inte folk tror att jag kan må dåligt.

Nu är det klart med LFIBK. Eller ja, klart och klart, jag har fortfarande inte skrivit på, men officiellt är jag nu tränare för deras damlag. Spännande må jag säga! På måndag är det lite kick-off med internmatcher, så innan dess är det läge att jag har klart för mig hur jag vill ha det. Med andra ord har jag gått från noll uppdrag till två på rätt så kort tid. Jag vet vad jag gör kommande år i alla fall, gôtt det.

Jag har dock inte lämnat mitt beslut till klubben än. Men faktum är att jag gillar Filipstad. Jag gillar innebandy. Och jag gillar deras förening. Hoppas deras damlag gillar mig. Ett "lycka till" vore på sin plats, det kan komma att behövas.

Knodd mår bra och då kan jag, enligt blivande farsan världens största skvallrare, meddela att det inte bara är Pelle av mina kusiner som ska bli pappa iår! Fränt och coolt och väldans mysigt äre!

Jag gillar Spotify. I alla fall när jag kommer på vilken låt jag vill lyssna på. Gillar också att de har en reklamsnutt (för nej, jag betalar inte för reklamfritt - jag betalar tv-licensen alldeles för ofta!) där de berättar att man kan titta vad man lyssnat på sen man loggade in senast. Rätt värdelöst för min del, då jag allt som oftast har samma låt på repeat en hel dag.

Idag sa David att jag är klok. För ett tag sen frågade han hur vi skulle lösa att all psykologilitteratur är på engelska. Kan bli ett intressant år, jag säger då det.

Efter noga övervägande ska jag numera försöka skriva mer korrekt. Stor bokstav och sådär. Kan vara ett bra beslut. Ett 23-årsbeslut.

mindre bra är att när jag tog en liten löprunda på lunchen idag för att plocka ner förmiddagens OL-kontroller, så stukade jag min vänsta (för omväxlings skull) fot. samtidigt tyckte jag det var en smart idé att ta emot mig på mitt högra knä, vilket resulterade i att jag fick ett lagom stort skrapsår. trodde inte det gick hål, hade ju för tusan en fot att koncentrera mig på och försöka få in de 200 metrarna jag hade hunnit springa, men sen kände jag att mina nytvättade (såklart) brallor fastnade i knäet. sved gôtt det. men nu äre bara att vara positiv. jag var så pass nära att jag snabbt han få akut omhändertagande, så det här är nog snart klart igen. handledarhans trodde jag höll på att svimma av smärta. jag sa att jag va van. då klappade han mig på kinden. några minuter senare var jag med i matchen igen. elever får mig lätt på bra humör. speciellt när de kommer och frågar om jag tränat på mig själv. dock ska ettorna inte(!) ha cred för sin orientering. jäklar så dåliga. kristian är en kille som jobbar lite hos oss ibland, skojfrisk kille. det var han som lurade i ettor att jag var polis, om nån skulle minnas? idag ville han lura i stackars eleverna att jag var jvm-trea i orientering, jag sa vänligt men bestämt ifrån:)

tror inte jag kan beskriva den lycka som infann sig i min kropp när vår kursledare idag meddelade att de plockar bort ett moment som vi skulle haft i slutet av maj. total lycka! jag fick vg i humanbiologikursen och nu har jag "bara" en inlämning kvar på mitt idrottsår. nästa vecka är det praktik och när vi är klara med dem är det snart sommarlov. vi ska ha lite friluftsvecka en sväng i juni, samt visa upp våra friidrottstalanger för uffe k. jag gillart! vi har gjort sommarschemat på jobbet och för första gången kommer jag att kunna åka å bada innan augusti, för jag kommer faktiskt vara lite ledig för omväxlings skull. jag tror jag kommer gillat. har en svag känsla av att mitt psykologiår kommer bli betydligt tyngre än idrottsåret. men jäklar i mitt hav vad spännande.

man ska aldrig ropa hej för tidigt... inatt svettades jag så kopiösa mängder att jag funderade på om min kroppstemp var nere under 30. visserligen hade jag ingen feber i morse, men riktigt så lågt visade den inte. mamma och jag bestämde igår, jag är bara 23 år när jag vill vara det, att jag skulle försöka komma till vårdcentralen på morgonen så de fick odla lite på det som finns i min hals. efter lite bök fick jag komma till den vid skolan där det konstaterades att jag inte hade streptokocker och glad ihågen gick jag till skolan med lite hes röst, men ingen feber och ingen halsfluss. momentet vi går igenom i skolan just nu får man nämligen bara missa 4 tillfällen av för att inte behöva göra om något nästa år, vilket känns onödigt så in i hundan. själv har jag missat nästan 2, ena gången för att jag skulle och bli petad mellan bena och andra gången idag, när jag skulle bli petad i halsen. så halsfluss vore med andra ord mindre lämpligt. nu ska jag istället, vilket känns sådär, "vara lugn, dricka vatten och dricka varm dryck" resten av veckan. kuuuuul med tanke på att det är heldag med innebandy imorrn på schemat. och inte nog med allt detta..så har jag nu 38,7. röv.

hade inte bett om halsont, hosta och feber till den här helgen. och imorrn måste jag vara frisk för då ska vi spela curling, och jag tänker inte missa ett curlingtillfälle till i mitt liv. prisa gud för receptfria läkemedel på konsum, en utmaning bara att ta sig dit. dessutom glömde jag hälften av det jag verkligen behövde köpa igår. fick med mig alvedon. ska dit å köpa hostmedicin idag. och glass. det får man äta när man är sjuk.

★ modige

★ som ser alla

★ omtänksamma

★ inspirerande

---

jäklar i havet vad jag ska glida ett tag nu.