sing me something new

mindre bra är att när jag tog en liten löprunda på lunchen idag för att plocka ner förmiddagens OL-kontroller, så stukade jag min vänsta (för omväxlings skull) fot. samtidigt tyckte jag det var en smart idé att ta emot mig på mitt högra knä, vilket resulterade i att jag fick ett lagom stort skrapsår. trodde inte det gick hål, hade ju för tusan en fot att koncentrera mig på och försöka få in de 200 metrarna jag hade hunnit springa, men sen kände jag att mina nytvättade (såklart) brallor fastnade i knäet. sved gôtt det. men nu äre bara att vara positiv. jag var så pass nära att jag snabbt han få akut omhändertagande, så det här är nog snart klart igen. handledarhans trodde jag höll på att svimma av smärta. jag sa att jag va van. då klappade han mig på kinden. några minuter senare var jag med i matchen igen. elever får mig lätt på bra humör. speciellt när de kommer och frågar om jag tränat på mig själv. dock ska ettorna inte(!) ha cred för sin orientering. jäklar så dåliga. kristian är en kille som jobbar lite hos oss ibland, skojfrisk kille. det var han som lurade i ettor att jag var polis, om nån skulle minnas? idag ville han lura i stackars eleverna att jag var jvm-trea i orientering, jag sa vänligt men bestämt ifrån:)