sing me something new

Nu är det klart med LFIBK. Eller ja, klart och klart, jag har fortfarande inte skrivit på, men officiellt är jag nu tränare för deras damlag. Spännande må jag säga! På måndag är det lite kick-off med internmatcher, så innan dess är det läge att jag har klart för mig hur jag vill ha det. Med andra ord har jag gått från noll uppdrag till två på rätt så kort tid. Jag vet vad jag gör kommande år i alla fall, gôtt det.

Jag har dock inte lämnat mitt beslut till klubben än. Men faktum är att jag gillar Filipstad. Jag gillar innebandy. Och jag gillar deras förening. Hoppas deras damlag gillar mig. Ett "lycka till" vore på sin plats, det kan komma att behövas.

Knodd mår bra och då kan jag, enligt blivande farsan världens största skvallrare, meddela att det inte bara är Pelle av mina kusiner som ska bli pappa iår! Fränt och coolt och väldans mysigt äre!

Jag gillar Spotify. I alla fall när jag kommer på vilken låt jag vill lyssna på. Gillar också att de har en reklamsnutt (för nej, jag betalar inte för reklamfritt - jag betalar tv-licensen alldeles för ofta!) där de berättar att man kan titta vad man lyssnat på sen man loggade in senast. Rätt värdelöst för min del, då jag allt som oftast har samma låt på repeat en hel dag.

Idag sa David att jag är klok. För ett tag sen frågade han hur vi skulle lösa att all psykologilitteratur är på engelska. Kan bli ett intressant år, jag säger då det.

Efter noga övervägande ska jag numera försöka skriva mer korrekt. Stor bokstav och sådär. Kan vara ett bra beslut. Ett 23-årsbeslut.

mindre bra är att när jag tog en liten löprunda på lunchen idag för att plocka ner förmiddagens OL-kontroller, så stukade jag min vänsta (för omväxlings skull) fot. samtidigt tyckte jag det var en smart idé att ta emot mig på mitt högra knä, vilket resulterade i att jag fick ett lagom stort skrapsår. trodde inte det gick hål, hade ju för tusan en fot att koncentrera mig på och försöka få in de 200 metrarna jag hade hunnit springa, men sen kände jag att mina nytvättade (såklart) brallor fastnade i knäet. sved gôtt det. men nu äre bara att vara positiv. jag var så pass nära att jag snabbt han få akut omhändertagande, så det här är nog snart klart igen. handledarhans trodde jag höll på att svimma av smärta. jag sa att jag va van. då klappade han mig på kinden. några minuter senare var jag med i matchen igen. elever får mig lätt på bra humör. speciellt när de kommer och frågar om jag tränat på mig själv. dock ska ettorna inte(!) ha cred för sin orientering. jäklar så dåliga. kristian är en kille som jobbar lite hos oss ibland, skojfrisk kille. det var han som lurade i ettor att jag var polis, om nån skulle minnas? idag ville han lura i stackars eleverna att jag var jvm-trea i orientering, jag sa vänligt men bestämt ifrån:)

tror inte jag kan beskriva den lycka som infann sig i min kropp när vår kursledare idag meddelade att de plockar bort ett moment som vi skulle haft i slutet av maj. total lycka! jag fick vg i humanbiologikursen och nu har jag "bara" en inlämning kvar på mitt idrottsår. nästa vecka är det praktik och när vi är klara med dem är det snart sommarlov. vi ska ha lite friluftsvecka en sväng i juni, samt visa upp våra friidrottstalanger för uffe k. jag gillart! vi har gjort sommarschemat på jobbet och för första gången kommer jag att kunna åka å bada innan augusti, för jag kommer faktiskt vara lite ledig för omväxlings skull. jag tror jag kommer gillat. har en svag känsla av att mitt psykologiår kommer bli betydligt tyngre än idrottsåret. men jäklar i mitt hav vad spännande.