och alla känslor slog och sprängde. hela vardagen full med hål. i en tid då inget hände. i en stad som alltid sov. men älskling, vi var alla en gång små. ja, vi var alla en gång små.

har sett på skavlan ikväll. hela dagens program var relaterat till döden. jag gillar inte döden.

sissela kyle stod för ett underbart uttalande kring hur barn blir till. "konkret så vet alla hur barn blir till. men mina föräldrar - nej!". hasse alfredson hade blivit gammal.

det hände en sjuk grej gällande min moster idag. som handlade om döden. därför kändes det bara som ett stort skämt. nej, jag har aldrig gillat döden och kommer aldrig görat.
igår pratade jag med min kusin. han gillar jag däremot. och på tal om kusin. när jag och sop åkte till filipstad häromdagen frågade han lite om vad johan styr med och så nuförtiden, mer än göta. vi kom in på släktband när jag sa att jag alltid sett både nutte och johan som mina bröder bredvid richard. han berättade lite om johan och hur den johan han kände var. en filosof. och han sa det så snyggt så jag nästan blev lite rörd. och så berättade jag historien om vänern, på tal om filosof.
min släkt är full av hjältar.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0