Nu finns det tre som heter Håkan. Jag, han och Håkan Hellström.

Jag har ganska mycket att stå i just nu. Och det är då jag älskar som mest att komma till Granmyrsgatan en lördagkväll. Maten står serverad och gonattsagan är framplockad. Citatmaskinen är i sitt esse och storasyster äter dubbla efterrätter. Lillasyster skrattar, sprattlar och är mest söt. Med andra ord är allt som vanligt och så himla gôtt att komma hem till. Nu är det ju inte riktigt mitt hem. Men det känns som så 

Förra helgen var vi på Hovet och tittade på Håkan. Och bodde på en båt. Och så fick jag äntligen hänga med lite bönblandning igen. 

Till helgen är det dags för årets längsta, sett till restid i alla fall, bortamatch. Mot Åmotfors. När jag var på SelmaSpa+ för några veckor sen hängde jag med två härliga männsker, de var därifrån... Det stora med helgens match är att vi ska gå åka buss dit, det ni! Vi har väl sisodär 20 platser över just nu, nån som ska med? Vårt lag går att följa här och serien följer man bäst här.

I dagarna har vi tagit ut de spelare som ska representera Värmland i distriktslags-sm för 15-åringar 2011. Lika tråkigt som det är att se/höra hur ledsna de som inte blir uttagna, är det roligt och peppande att höra de som blivit uttagna.

Det gör lite ont i mig att inte jag träffat Lo än. Och att det var länge sen jag träffade hennes pappa. Och mamma. Och alla andra i Finspång. 

Loppan

Ameh, hur söt ä ho inte råå? Den här bilden får mig att tänka på när jag, i ungefär tioårsåldern, somnade mot Nuttes axel när vi åkte bil, med ganska så liknande mun...... Jag bjur på dregel. Och det gör Loppan med!

RSS 2.0