och då kommer känslan, den smygande känslan, den enda jag inte rår på

känslan av att åka till karlstad. så mycket jag vill dit och så mycket jag vill stanna hos mamma. det drar och varsitt håll. ljummavägen skule ligga i värmland istället.


och inte mår jag bättre när ra ringer och säger att det är typ världens störst diff i kassan från förra veckan. och jag tömde rör. jag hatart. och hoppas han hittar det snarast. att känna sig skyldig fast man vet att man inte är det får mig att må..apa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0