femti å ett
idag säger vi grattis till värstabästa mostra! 1o november är även dagen då jag klarade det där jävla simprovet. det är egentligen ingen stor grej men mitt självförtroende var inte på topp efter simningen förra gången om jag säger så. när jag gick därifrån kändes det som att jag knappt kunde simma, även om det såklart inte var så. det ingår även livräddning vilket gick rätt så dåligt, för att inte säga skitdåligt, förra gången. fick dock en aning om vad det berodde på idag.
idag var det andra bullar på torpet. det gillade jag. räddade tina och dränkte henne med andra ord inte. dök efter den där jäkla grejen så jag fick huvudvärk, höll på att dunka livbojen i huvet på stackars tina, simmade,eller vad man nu ska kalla det, sista biten och gled in med hela(!) 9 sekunders marginal. det kallar jag att utnyttja tiden:)
det var en kille som inte klarade själva bärgningen. vet precis hur han kände. såg det på honom. det är ju inte så att han blir kickad men måste göra om det och klara det. usch. inte kul.
så jag är rätt stolt över att jag klarade det. från att ha varit sjukt nervös gav mig tusan på att fixa det. och gjordet.
nu ska jag ringa husarvägen.
♥
